Har inte alla livsfilosofier samma syfte?

Är det inte så att alla livsfilosofier som inte är destruktiva har samma syfte att förverkliga oss själva att bli mer positiva, harmoniska och tillfreds med tillvaron i ett försök att uppnå lycka och mening med livet? Vad har religionsformen då för betydelse mer än att vi lever efter en viss serie normer för att må bra? Är det viktigt att Gud har ett bestämt namn om det är samma Gud i grund och botten, eftersom muslimer, krisna, judar, buddhister och hinduer ändå lever efter samma normer och strävar efter en tillfredsställande moral där man är snäll och god? Mår vi bra av att vara så snälla och goda som olika livsfilosofier vill göra oss, eller bör man sträva efter en balans mellan ljus och mörker? Är det inte bättre att leva efter wicca och komma nära naturen? Eller räcker det med att vara hälsosam för att känna att livet har en mening? Vad tycker vi är viktigt när vi väljer livsfilosofi - är det väsentligt att ha en Gud att lita på eller kan man vara nöjd och positiv och ha en mening med livet iallafall...?

Alla livsfilosofier och religioner bygger, som ovan nämnt, på att förverkliga sig själv. Men de följer inte samma normer. Visst, alla strävar mot att vara "snäll och god", men att vara snäll och god är en tolkningsfråga. Muslimer vill inte att honor ska göra dittan och dattan, medans andra religioner vill ha "jämlikhet".

Alla strävar efter himlen, men tar olika vägar. På samma sätt så fungerar allas olika livsfilosofier på olika sätt. Att ha en gud är ganska smidigt dock. Det tar bort alla slump, osäkerhet och hjälper oss med vårt mindervärdeskomplex. "Gud vakar över alla". Om gud är så stor och god, och tar sig tiden att vaka över just mig så måste jag vara någon, eller hur?

Meningen med livet existerar inte. Det finns ingen allmän mening med livet, om vi nu förutsätter att universum inte skapades av en gud utan utav en slump. Meningen med livet måste vi avgöra själva. Vad är viktigt för mig? Vad gör mig glad?