Sätts diagnosen ADHD/Damp för godtyckligt?

ADHD/Damp är ett funktionshinder som har blivit litet av en fluga i dagens samhälle och många känner barn, ungdomar eller vuxna som har diagnosen. På sjuttiotalet var det inte så, men vad är det egentligen som har ändrats? Är det vår kunskap och benägenhet att gruppera in folk, eller är det maten och miljön som har legat till grund för att så många har någon av diagnoserna idag? Är det någon som har en anhörig som har ADHD eller Damp och berätta litet mer vad som skiljer denna persons funktionshinder från majoriteten? Har denna person växt upp i en gynnsam, stressfri miljö med sund kost?
Är det så att vi gärna sätter diagnosen på våra barn för att få bidrag och i ett försök att klassificera ungdomar med stark egen vilja eller finns det någon säker diagnostisering?
Eller är det så att samhället är intolerant för olikheter hos individen och inte hittat ett bra sätt att motivera barn, ungdomar och vuxna till en anpassning av samhällsnormer som lever upp till våra ideal?

Adhd och Damp har alltid funnits och du ska sluta sprida falska fördomar om oss.

Det handlar inte om att ha fördomar, utan om att försöka se diagnosen AD/HD damp ur ett annat perspektiv än det gängse. Jag ifrågasätter bara varför diagnosen inte funnits tidigare. Det fanns väl överaktiva och okoncentrerade barn och vuxna förr också? Jag tycker inte om att man prompt måste sätta en diagnos idag på alla som faller utanför ramen för vad som klassas som normalt beteende, förstår du hur jag menar?

Det finns överaktiva som inte har någon diagnos utan bara är lite mer vilda. Men det är inte dessa barn man ska diagnosera utan de med stora problem. Tänk om en läkare inte skulle berätta för någon att hon eller han har diabetes. Varför ska inte vi med Adhd få rätt hjälp eller medicin? Du hjälper inte människor med att påstå att de inte finns. I framtiden så kommer forskningen leda till att man får fram bättre mediciner och bättre undervisningen till funktionshindrade. Inga ungar ska behöva gå under som vuxna, i värsta fall pga att vi påstår att de inte finns. Därför tror jag på friskolor för barn med olika funktionshinder men också bättre undervisning.

Ps Diagnosen har alltid funnits men förut kallade man diagnosen för MBD.

att man sätter diagnosen AD/HD allt för lättvindigt idag. Jag vet själv om barn som har diagnostiserats AD/HD och tillochmed Aspberger trots att de varit förhållandevis normala. Det är nämligen så i dagens samhälle att alla ska vara "normala" och lika. Råkar man sticka ut lite eller bete sig annorlunda än gruppen så är pedagoger, kuratorer och psykologer genast där och försöker komma på vad det är för "fel" på barnet.

Man kan vara överaktiv och okoncentrerad utan att ha Damp.

Kanske borde man alltid röntga hjärnan på personen innan man ställer diagnos, så man är på den säkra sidan.

Tar tid och inte något man ser på ett kvartsamtal med kuratorn. Det räcker inte med att inte kunna sitta stilla som många tror. Många med Adhd och Asperbergare är ovanligt intelligenta. Finns både musiker skådespelare och idrottsmänniskor med diagnos t.ex. Min utredning tog tre månader med olika experter och kostade pengar. Men det måste ta tid för att det inte ska bli fel. Att blunda för dessa barn som sedan blir vuxna är en katastrof. En dålig utredning är ju inte omöjligt som med allt annat när det gäller värdelösa läkare. Tror jag måste gå och dricka ett glas vatten. Hatar den här värmen och hoppas att den dunstar snart.

Tack

att många med AD/HD och Aspberger är intelligenta och kreativa människor. Samtidigt - är det inte så att människor som sitter dagarna i ända försjunkna i böcker blir lite introverta (om vi snackar om Aspbergers)? Om jag hade gått i grundskolan idag hade jag säkerligen fått diagnosen AD/HD, då jag uppfyllde de flesta kriterier: Jag var överaktiv, jag var impulsiv och hade svårt att koncentrera mig på ämnen jag inte var intresserad av. Jag fick ofta okontrollerade raseriutbrott och gav mig på oskyldiga. Men jag växte ju upp på 80-talet och då fanns ju inte diagnosen, så jag blev sedd som ett allmänt "särbarn".